Kirketjener Bjørn Myrhaug ble bisatt fra Røros kirke fredag 19. mai. Bjørn døde brått og uventet onsdag 10. mai, 57 år gammel. Han etterlater seg et stort tomrom både i kirkestaben og på Røros hotell hvor han i mange år hadde arbeidet som bartender. Sokneprest Vivi Schwencke Johnsbråten tegnet i minnetalen over Bjørn et bilde av et raus og glad gutt med et stort hjerte og et våkent blikk for sine medmennesker.

Under bisettelsen la kirkeverge Bjørg Helene Skjerdingstad på krans fra Røros kirkelig fellesråd, ledsaget av følgende ord:

Bjørn har jobbet for Røros kirkelige fellesråd siden 2000. Som kirketjener hadde han varierte arbeidsoppgaver hos oss, og han sa aldri nei selv om det skulle være behov for ekstra innsats. Med denne kransen vil arbeidsgiver si takk for det Bjørn var og gjorde for oss.

Takk for innsatsen gjennom mange arbeidsår.

Hun hilste også fra staben på kirkekontoret:

Det kjennes helt uvirkelig at vi står her i dag. Bjørn var så levende, og nå er han død. Vi på kirkekontoret har savnet ham hver dag den siste uka, og vi sørger over en fabelaktig god arbeidskamerat.

Bjørn var et arbeidsjern av de sjeldne. Han hadde oversikt over det meste, og han tok i et ekstra tak når vi trengte det. Han hadde en egen evne til å skape god stemning rundt seg. Vi lo mye sammen med Bjørn. Og så var han en raus type som likte å dele mat og drikke. Når vi satt rundt bordet sammen kunne vi prate om alt mulig. Sånt er verdifullt for et arbeidsfellesskap.

Midt i vår egen sorg går tankene våre særlig til Gudny og Arnt, som har mistet sin kjære sønn.

Takk for alt, kjære Bjørn.

Under minnesamværet på Røros hotell etter bisettelsen leste Biggles Nyrønning, tidligere ansatt og kollega av Bjørn ved kirkekontoret, følgende selvskrevne minnedikt:

Livet och döden går hand i hand
Ingen kan slita de starka band
vi engång hade och alltjämt ska ha
vilken sida om graven du än måtte ta

 

Björn var en ärlig och trofast kamrat
Skulle nåt ordnas så kom han såklart
Vid kyrkodörren med Bjørn som vakt
blev det smil och klem och nåt vänligt sagt

 

Du alltid mött oss i kyrkans dörr
så ditt jobb i Himmelen blir väll som förr:
Att stå där vid sidan av Sankte Pär
och fråga oss - ertende - Vad gör du her?

 

Men det är väl klart att vi ses igjen
Så småningom kommer vi - en efter en
for högt var du älskad på alla vis
och djupt är du saknad, naturligtvis

 

Livet och döden går hand i hand
men döden kan ej slita sönder de band
en umistlig människa som Bjørn han har
med alla oss som på jorden är kvar

Vi lyser fred over Bjørn Myrhaugs minne.